Så var veckans sista dag här och jag myser hemma efter jobbet, tittar på sänghimmeln, fingrar på det tunna tyget och skrattar åt Ziva som förtjust slänger sig efter snörena. Tur att jag använde rejäla krokar!

Snart ska jag se vad man kan göra för roligt till middag, kanske baka en paj till ikväll och sen fara och plocka in två fina hästar efter dag två i nya stallet.

Och så ska jag ladda för ytterligare en sjudagars arbetsvecka. Det behövs en paj för det.

Så var den på plats. Världens finaste sänghimmel. Baldachine från Artilleriet. Och det blev mysigt och ombonat och katterna älskar det, till och med Mezzi som egentligen är alldeles för vuxen och samlad för att busa i en säng där vem som helst kan se.

Men nu är den i alla fall på plats och jag ska fundera och filura och ändra och sen får vi se när det blir helt perfekt.
Nu ska jag mysa i soffan och hämta mig från stallflytten, som efter fem år på samma ställe blir en hel procedur fylld av ångestblandad spänning.

Men det blir bra det här.

Så var det fredag igen, och det är lite varmare än tidigare dagar, lite bättre än vanliga vardagar. Jag är kattvakt så jag spenderar morgonen med Bästaste vännens katt, och det är inte helt fel det (sen får jag ju mysa i deras lägenhet också). Snart blir det av mot jobbet och börja tagga helg, och ikväll ska jag se om jag kan få upp världens finaste sänghimmel.

Bra dag helt enkelt!

Så är den äntligen här, den efterlängtade. Ännu härligare i verkligheten än vad jag hade kunnat föreställa mig, och jag vill inget hellre än att sätta upp den på en gång. Dessvärre hade jag ju inte riktigt tagit med i beräkningarna hur jag ska lösa det med min sänglampa, så jag måste nog fundera lite mer över hur jag ska få upp den. Över natten eller så. Är inte så säker på att jag kan vänta längre.

Men det kommer bli mysigt. Precis som jag vill ha mitt sovrum. Ljust och mysigt och inbjudande.

Igår bröt mormor benet. Finaste finaste mormor, som vi behöver så himla mycket. Som vägrar inse att man inte ska cykla om man blir yr av att gå. Och hjärtat hinner nästan stanna innan man är säker på att hon ändå mår bra. Att det inte var värre, trots att det kunde ha varit det. Och sen oron, ändå, för hur ska hon som är så rastlös klara sig på kryckor.

Känslan. Allt annat blir oviktigt.

Så var ännu en dag här, och jag äter müsli vid skrivbordet och gäspar, och ryggen mår bättre än igår och det måste vara chokladen som gjorde det och snart ska jag försöka vakna med en promenad till jobbet. Det är tyngre att gå upp på morgonen nu, jag kommer inte ihåg sist jag vaknade av att solen sken in genom fönstret. Jag kommer faktiskt inte ihåg sist jag vaknade och man såg solen ute. Det är bara grått. Och gräsmattorna börjar gulna, och alla träden med, och snart kommer hela björkarnas stad se lite död och uppgiven ut och det värker.

Så jag tänder massor med ljus, fastän det inte är mörkt och fastän jag snart ska gå, för det värmer – både fysiskt och psykiskt. Ett tag till kan jag låta bli att titta ut, och istället söka på varma plädar och mysiga kuddar och planera för hur vi ska ta oss igenom vintern.

Och så kommer den här onsdagen också gå.

Dagen efter akupunktur, när kroppen inte längre är sådär mjuk och nyarbetad utan mer.. ledsen? sårad? förvirrad? Jag vet inte riktigt hur en rygg skulle beskriva det, men jag beskriver det såhär – smärta. Den dagen, det är en lite jobbig dag. När alla stolar och bänkar man ser i passande höjd är något man kan knäcka ryggen över. När det liksom sprakar längs ryggraden när man vrider på sig.

En sån dag har vi idag, jag och tantryggen.

Hur vi tänkte bota det? Praliner såklart (choklad alltså, det botar allt), ryggskydd, te, ett par katter och premiären av House. Och sen hoppas vi att imorgon är en bättre dag.

Jag måste bara få skryta lite här: så sjukt nöjd! Galet fina praliner! Och goda! Är en mycket mycket nöjd flicka.

Det är inte så himla svårt, det där med att göra praliner. Däremot tar det en massa tid. Och så går det åt en massa choklad (och så är det svårt att låta bli att äta en massa choklad i processen).

Men i alla fall, så här gör man:
*Först förbereder man tryffelsmetar. Dessa ska antingen rullar eller formas på valfritt sätt och vara ungefär som dom är, eller så har man dom som fyllning i skalen man ska gjuta. Det här måste man göra ett par dagar i förväg, för det tar ett tag för smetarna att stelna. Går hur snabbt som helst att svänga ihop, det är bara själva stelnandet som tar tid.
*Chokladen som används till skalen måste tempereras, så att det går att hålla i dom sen utan att dom smälter. Det innebär att man värmer upp chokladen till en viss temperatur, kyler ner och sen värmer upp igen. Gradtalen beror på vilken typ av choklad det är.
*Den tempererade chokladen måste användas direkt, så man fyller särskilda pralinformar upp till kanten med choklad (vanliga isformar fungerar också, men det blir inte lika fint). Sedan bankar man formarna i bordet för att få bort luftbubblor, och sen vänder man dom upp och ner och häller ut chokladen. Detta får man upprepa ett par gånger i alla fall. Sen ska formarna stelna. Det är bra att vara två när man gör det här, blir lite pilligt annars.
*När dom är klara fyller man dom till 2/3 delar med valfri tryffelsmak, och täcker sedan botten med vanlig smält choklad. Den här chokladen vill man ska expandera, därför ska den inte tempereras.
*Sen får allt stelna igen, och efter det gäller det bara att få ut godsakerna ur formarna.
*Klart!

Det blåser storm ute. Träden lutar oroväckande mycket, så man undrar hur dom små björkarna ska klara sig Termometern visar nio grader. Nio grader! Det är ingenting. Sjalen hjälpte inte mycket för att hålla mig varm, trots att jag bara skyndade mig till bilen.

Ingen långpromenad direkt.

Så nu myser jag under en ullfilt och dricker te, och ryggen mår bra efter akupunkturen. Ziva har godkänt fåtöljen och sov hela natten där, hon som älskar min säng. Mezzi vägrar går nära den. Sån är han.

Märker ni vad snabbt tiden går nu? Vips så är en ny måndag här, en ny vecka börjar och jag vet knappt vart tiden tar vägen. Den här veckan kommer gå åt till att tömma stallet på saker, för till helgen flyttar vi till ett nytt stall och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Det blir nog början på nånting bra, men det är ju slutet på nånting bra också. Mycket känslor!

Sen ska jag ju hinna med att jobba också, och så ska augusti avslutas och september påbörjas och det blir nog en bra vecka det här också.